Pärs Nördkårner III

Boken om Hermod Tuft gick fort att läsa ut. Nästa bok är lite på samma tema, Anders Johansson: Den glömda armén. Boken handlar om de norrmän som under andra världskriget flydde till Sverige och deltog i soldatutbildning i (åtminstone i början) hemliga läger.

Från Adlibris:

”Drygt 20 000 norska medborgare flydde under andra världskriget till Sverige och värvades till militär utbildning i hemliga läger. Flera bataljoner dolda bakom det vilseledande namnet polititroppene började rustas 1943, inledningsvis bakom ryggen på den svenska samlingsregeringen och militärledningen.”

Jag gick från jobbet redan vid 14.15 för att ’kvitta bort’ lite extra tid  (vi får bara jobba 32 timmar i veckan) och drog på mig löpardojjorna men det blev en rätt kort runda som gick rejält tungt…

Till middag blev det egen pytt-i-panna. Damerna tyckte nog inte det var någon höjdare men jag tog ett stekt ägg och en öl till vilket ju inte är fel.

’The Undercover Economist’ tog slut och det var dags att ta fram en annan bok. Det var också dax att läsa något på svenska och eftersom historia och då särskilt riktiga människors berättelser intresserar mig så blev det Rolf Ivar Jordbruen: Helvetet på jorden, en SS-frivilligs historia.

Boken är inget försvar av huvudpersonen, hans handlingar eller åsikter utan berättar rakt upp och ner om vad han var med om utifrån hans egna dagboksanteckningar och berättelser för författaren. Boken skildrar bland annat frontstriderna med all sin djävulskap och den otroligt brutala stridstaktiken.  Striderna mellan Nazityskland och Sovjetunionen (längs med andra världskrigets östfront) är nog det mest intensiva och brutala krig som utkämpats mellan två stater och lidandet bland civilbefolkning och soldater var ofattbart.

Citat från Adlibris:

”Som övertygad nazist tog den unge norrmannen Hermod Tuft värvning i Wiking, Hitlers 5:e pansardivision. Han upplevde inte bara ”helvetet på jorden”,  östfronten utan också hela den tyska reträtten och det blodiga nederlaget. Hermod överlevde fyra års frontstrider och deltog bland annat i slaget vid Tjerkassy 1944, där tyskarna under några dagar förlorade 24 000 män.”

Då var det återigen dags för en ny bok. Denna gång en lite mer allvarlig historieskildring, nämligen Peter Englunds Stridens skönhet och sorg. Det är en ganska konstig titel men upplägget på boken är ovanligt så det passar säkert. Jag läste mycket av Peter Englund tidigare och gillar i stort hans berättelser även om det ibland är väldigt mycket text för att beskriva en viss sak. Denna bok är ’rappare’ då den innehåller ca 200 korta kapitel med ögonblicksbilder. Ur beskrivningen från Adlibris: 

”I Stridens skönhet och sorg får läsaren följa ett tjugotal verkliga men nu okända människor, bland annat en australiensisk kvinna som körde lastbil åt serbiska armén, en italiensk soldat som hamnade på mentalsjukhus, en fransk ämbetsman som aldrig såg fronten, en tysk skolflicka som växte upp med kriget vid gränsen mot öster, en sydamerikansk äventyrare som slogs som frivillig i turkiska armén, en belgisk stridspilot, en tysk infanterist, en rysk sjuksköterska, en amerikansk fältkirurg och en ungersk kavallerist.
Dessa människor upplevde kriget på olika platser och på olika vis, men de förenas av att de alla befann sig långt ned i hierarkierna och att de alla fick sina liv ändrade. Boken bygger på material som de har lämnat efter sig: brev, dagböcker, memoarer. Vart och att av de korta kapitlen utgår ifrån vad en av dessa enskilda människor såg, tänkte eller gjorde en enskild dag, med början i augusti 1914 och slut i november 1918.”

Peter Englund berättar om boken, tyvärr är det väldigt dåligt ljud.