Vid 5.30 i morse hörde jag lite rassel från buren och gick upp och tog ut henne och hon somnade in lungt och stilla medan jag höll i henne. När jag sedan klappade henne kände jag flera stora knölar i buken som varken vi eller veterinären kännt tidigare så ingen stödmatning i världen hade nog räddat henne. Här är två av de sista bilderna på henne när hon dels nyfiket och lite skrajset kollar läget från uteburen och dels är på grönbete med sina polare.
Lilla gumman….. *tårarna rinner*
Otroligt fina bilder!