Jag har lagt till 2 stycken nya bildgallerier från Tiveden och Öland. Det finns ännu inte så många bildtexter men det kommer kanske, annars får bilderna tala för sig själva.
Douglas Preston & Lincoln Child ’Two Graves’ tog slut och nu fick man (nästan) veta det som utlovades i förra boken om agent Pendergast och det förklarade ett och annat om det som ligger bakom alla hemskheter och konstigheter. Nu blir det däremot något svenskt och mer verklighetsanknutet igen, Johanne Hildebrandt ’Krigare’ om de svenska soldaterna i Afghanistan.
I maj 2010 åkte de femhundra svenska soldaterna i FS19 till Afghanistan för ”att upprätthålla freden och stötta civilbefolkningen”. En grupp fabriksarbetare, studenter, officerare, poliser, brandmän och arbetslösa hade ryckt in för att göra insats i ett krigshärjat land. Under de kommande månaderna blev de utsatta för våldsamma attacker av talibaner och tungt beväpnade knarklangare, tvingades hantera en korrupt poliskår, kidnappningar och vägbomber. De miste också en av sina kamrater, Kenneth Wallin, som stupade i strid. Johanne Hildebrandt följde soldaterna från utbildningen till hemkomsten från det riskfyllda uppdraget.
Här kommer ett lite försenat inlägg om vår vandring till Tingstads flisor den 14/7. Vi (jag och syster med familj) åkte till Hulterstad och parkerade vid informationen vid Hulterstads Alvar, strax söder om kyrkan. Vädret var fint för vandring, inte stekande sol men ändå varmt och uppehåll. Det var lätt att hitta vägen och vi följde den gamla traktorvägen ut mot mittmuren. Då det var ganska blött fick vi ta en liten omväg men följde sedan mittmuren norrut tills vi kom till en stätta där vi kunde gå över muren och rakt västerut fram till flisorna där vi åt lunch och vilade en stund. Jag tittade även till den cache som jag lagt ut här. Tillbaka gick vi en lite annorlunda väg, vi följde leden mot Lilla Dalby/Kastlösa till första stättan och sedan längs muren och den gamla traktorvägen som bitvis var osynlig mot Hulterstad och bilen. Hela turen var ca 15 km och lätt att gå även om det inte var stig överallt. Tidigare har jag vandrat till Tingstad Flisor några gånger från Lilla Dalby (väg in från Kastlösa) och från Gösslunda.
Mittmuren. Denna stenmur delar en stor del av alvaret och går i nord-sydlig riktning.
Flisorna syns på ganska långt håll även om det vuxit igen mycket. Nu röjer man dock en del på alvaret vilket är bra.
Det är inte torrt överallt på alvaret…
Den gamla traktorvägen tillbaka mot Hulterstad.
GPS spåret på kartan. Klicka för större bild.
Allan Willny: Innan tuppen gal var en bra bok som gick fort att läsa. Nu blir det något annat igen, nämligen Douglas Preston & Lincoln Childs senaste bok om agent Pendrgast.
Från AdLibris:
After his wife, Helen, is brazenly abducted before his eyes, Special Agent Pendergast furiously pursues the kidnappers, chasing them across the country and into Mexico. But then, things go terribly, tragically wrong; the kidnappers escape; and a shattered Pendergast retreats to his New York apartment and shuts out the world. But when a string of bizarre murders erupts across several Manhattan hotels – perpetrated by a boy who seems to have an almost psychic ability to elude capture – NYPD Lieutenant D’Agosta asks his friend Pendergast for help. Reluctant at first, Pendergast soon discovers that the killings are a message from his wife’s kidnappers. But why a message? And what does it mean? When the kidnappers strike again at those closest to Pendergast, the FBI agent, filled anew with vengeful fury, sets out to track down and destroy those responsible. His journey takes him deep into the trackless forests of South America, where he ultimately finds himself face to face with an old evil that – rather than having been eradicated – is stirring anew…and with potentially world-altering consequences.
Greg Bears Eternity tog slut och jag var nog för okoncentrerad för jag begrep nog inte riktigt hur den egentligen slutade. Nu blir det något mer jordnära, eller kanske inte förresten… Allan Willny: ’Innan tuppen gal’ är en så kallad ’själavårdsroman’ och inte det som jag egentligen brukar läsa. Denna bok fick jag av förlaget då dom använt ett av mina foton som omslagsbild och jag började läsa den nyss och den verkar vara riktigt bra.
Omslagsbilden är från Tingstad Flisor och den är tagen i höstas vid solnedgången vilket gör att ljuset i bilden är väldigt speciellt/läckert tycker jag. Förlaget gillade den tydligen också…
Söndag morgon åkte jag från Rönninge och kom fram till Bosjön vid 10 tiden. Planen var att stanna 2 nätter och avverka diverse vandringsleder i Tivedstrakten och hitta några nya cacher. Jag parkerade bilen på kanotledens parkering vid Bosjön och satte igång…
Rundslinga Tiveden
Denna led var ca 12 km lång och efter att ha stoppat ner lunchen i min lilla ryggsäck gav jag mig iväg….
Jag började att gå längs Munkastigen och sedan hela varvet runt tillbaka via Bergslagsleden etapp 16 till Bosjön. Sträckan var väldigt lättgången och jag blev lite besviken på att det var ganska långa sträckor på grus eller skogsväg men annars var det en fin tur.
Lilla Vargaklämman
Utsiktspunkt längs Munkastigen. Vättern synns i bakgrunden
Bänk vid Store Mossjön. Här blev det lunch
Lägerplatsen vid Bosjön
Tillbaka vid bilden packade jag den stora ryggsäcken och gick tillbaka till lägerplatsen vid Bosjön där jag tältade.
Tältplatsen vid Bosjön
Tidigt på måndag morgon efter frukost och ett morgondopp tog jag bilen till Tivedens nationalpark…
Trollkyrkorundan
Vid halv åtta på måndagsmorgonen startade jag denna runda som bara är ca 6 km men då det är riktigt tuff terräng tog det ca 3 timmar totalt. Här var det riktigt häftig natur och man förstår att många namn har ’Troll’ i sig… Broschyren beskriver hela leden och det finns ett antal markerade sevärdheter som är beskrivna.
Vild natur…
Tillbaka vid besökscentralen och Naturum åt jag lunch innan det blev dags för nästa etapp…
Stenkällerundan
Denna runda var bara 2 km men hade också tuff terräng. Även här beskrev broschyren hela leden och ett antal markerade sevärdheter.
En passage längs Stenkällerundan
Senare på kvällen efter en tur runt Fagertärn för att titta på Röda Näckrosor stannade jag vid sjön Unden och hittade en jättefin tältplats.
Tältplatsen vid Unden
Jag skulle nästan kunna ’recycla’ förra årets inlägg men skriver ändå ett nytt…
Idag var sista dagen innan fem veckors semester och det känns som att det behövs. Semestern i år blir väl ganska lika tidigare års semestrar och förhoppningsvis blir det en bra blandning av uteaktiviteter och lugn hemmatillvaro… På söndag bär det i alla fall av till Tiveden för några dagars vandring och tältande och sedan vidare till Öland i en dryg vecka. Att besöka Grövelsjön en vecka på semestern är också tradition men resten av tiden får vi se vad det blir…
Inte direkt stängt men ledigt från jobbet…
Nu blev den ren och fin för en stund….
Postat med WordPress för Android från Galaxy S II
’Hett blod, kalla nerver’ var en typisk Arto Paasilinna bok. Rolig och underfundig och en riktig skröna. Nu blir det däremot mer Science Fiction igen, Greg Bear, Eternity som är fortsättningen på ’Eon’.
Greg Bear returns to the Earth of his acclaimed novel ”Eon”–a world devastated by nuclear war. The crew of the asteroid-starship ”Thistledown” has thwarted an attack by the Jarts by severing their link to the Way, an endless corridor that spans universes. The asteroid settled into orbit around Earth and the tunnel snaked away, forming a contained universe of its own.
Forty years later, on Gaia, Rhita Vaskayza recklessly pursues her legacy, seeking an Earth once again threatened by forces from within and without. For physicist Konrad Korzenowski, murdered for creating The Way, and resurrected, is compelled by a faction determined to see it opened once more. And humankind will discover just how entirely they have underestimated their ancient adversaries.
Eon tog slut men det tog lite tid på slutet då jag de senaste kvällarna somnat när jag försökt läsa ut den, inte för att den var seg eller dålig utan helt enkelt pga trötthet… Idag däremot satt jag på balkongen ett tag efter jobbet och då kunde jag avverka de sista ca 70 sidorna. Det var en riktigt bra SF och jag ska snart läsa fortsättningen (Eternity) men först blir det något HELT annat nämligen Arto Paasilinna: Hett blod, kalla nerver.
I januari 1918, precis när inbördeskriget brutalt splittrar det nya landet Finland föds ett litet gossebarn som får namnet Antti Kokkoluoto. Hans jordemor, som anses vara en häxa,förutspår att han kommer att leva till den 12 juli 1990.
För att testa förutsägelsen utmanar Antti gång på gång döden. Men han överlever vinterkriget, gifter sig och utför nya hjältedåd under fortsättningskriget, för att senare dras in i en affär med en vapengömma.
Datumet för hans hädanfärd närmar sig och han förbereder ett hejdundrande kalas. Över tusen gäster anländer på den utsatta dagen och Antti gör sig redo för den sista resan. Men hur går det egentligen med spådomen? Ska den slå in?
Senaste kommentarer