Pärs Nördkårner III

Igår läste jag ut Johan Theorins Nattfåk. En riktigt bra och spännande bok som utspelar sig på Öland mitt i vintern. I recensionerna benämns den kriminalroman men jag tycker att det nästan var en spökhistoria. Bra var den i alla fall, en riktig sidvändare som var svår att lägga ifrån sig.  Även om en del platser, händelser och personer är uppdiktade så känner jag väl igen Öland och då jag varit där en del på vintern också så är det lätt att nästan höra och känna vindens ylande i sovrummet som om fåken närmar sig… 

Ur beskrivningen:

”När den kraftiga storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg. I Johan Theorins nya bok har det blivit vinter på ön. Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse ? eller?
Det sägs att Åluddens gård är byggd av virke från ett skepp som förlist i havet utanför, vilket enligt folktron inte är särskilt lyckosamt. Och av de båda fyrarna som reser sig som tvillingtorn där ute i vattnet lyser bara det ena. Också kring detta finns det en legend. Men framför allt sägs det att det gamla fyrmästarbostället en gång om året – på natten till julafton – får besök av alla dem som levt på gården, men som nu är döda”